omplaceringshund.

Visst är det underbart när ett djur får ett nytt hem, och trivs. Känner sig älskad.
Syrran med familj förlorade sin hund i sjukdom, och saknanden har varit stor.
Med den nya hunden klickade väldigt direkt. En omplaceringshund. Det klickade med hela familjen, och det glädjer mig, samt alla såklart. Jag älskar alla djurvänner.
_20171210_205317
Säg hej till Nicki. Nya familjemedlemmen.

kramisar

Annonser

Lite tokigt och roligt.

Jag och Christelzon drog iväg till staden igår.
Vi var på krogen till och med och hade rätt kul. Farfar stötte på mig från baren, så vi hade svårt att hålla oss från skratt. Var det tvungen att vara en sån?
Sedan handlade jag till min advenstljustake. Sedan pös vi in på HM. Då tjuter larmet. Min sensor på armen ger utslag ibland. Men, men vi gick ju in. Lite glada med vin i kroppen.
En läppenna och tröja senare skulle vi ut. Larmet tjuter, så vi gick in och mötte personal. Förklarade sensorn och det blev lite skratt.

Sedan bar det av till Christelzon, där hon försöker få mig att äta. Gick ju sådär. Det är bara kolhydrater som mjölk och fil som funkar just nu. Skitjobbigt.

Ska på förhör igen på fredag.

DSC_1828
DSC_1833
Klarar inte av att äta, knappt se mat. Christelzon försökte kocka lite där på kvällningen, hahah

kramisar

Prio1larm, kontaktförbud, häktning

DSC_1825
Mitt polislarm

Här har inte varit en lugn stund.
Som jag tidigare skrev så har jag fått säkerhetsåtgärder, som jag inte tänkte skriva om pga säkerheten. Fick ett prio1larm av den ena polissektionen. Det innebär att jag bär med mig ett larm hela tiden med gps, som jag trycker på vid fara. Jag känner att den vibrerar då. Larmcentralen hör mig, men jag hör inte dem. Detta är det högst prioriterade larmet hos polisen, så de kommer direkt.
Gärningsmannen ifråga fick ett kontaktförbud, som åklagaren beslutade om.
På torsdagskvällen kom det samtal, som jag inte besvarade och dessutom inte får besvara. På natten fick jag påhälsning utanför dörren, med ihärdiga ringanden på dörren, samt gapande genom brevinkastet.
Tryckte på priolarmet och blev allmänt skakig och gick ut på balkongen för att röka. Det tog inte mer än 2-3 minuter, så kom fyra polisbilar i full fart med blåljusen på farandes.
En Svartklädd man var på väg ner för backen, så en bil tvärvände och tog honom, nästan samtidigt som ett stort gäng poliser stod utanför min dörr. När jag öppnade gick vissa in och kollade igenom lägenheten. Strax därpå sa det att det var gärningsmannen som var gripen. Den svartklädde mannen.
Det blev förhör där på natten, samt att de var tvungna att avlarma larmet. Det kan inte målsägande göra själv, pga säkerhetskäl. Inte ens om man skulle larma av misstag. Det måste alltid polispatrull göra.
Dagen efter, fick jag samtal om att han var anhållen, samt att man skulle meddela om han skulle släppas.Man får bara vara anhållen fyra dagar. Så dagen därpå igen ringde de och meddelade att han blivit häktad. Två veckor. Så rättegång brukar ske inom den tiden, annars måste han omhäktas. Intyg från traumaenheten, samt rättsläkaren kan dröja så man får se när det sker.
Nu blir han ju även åtalad för brott mot kontaktförbudet.

Så det känns någorlunda för stunden. Jag behöver inte se mig om axeln när jag går ut.Tänkte ta mig en sväng i staden i morgon med Christelzon föt att hitta på något trevligt, enkelt och lite kort. Bara för att lufta mig lite, nu när hälsotillståndet är lite bättre dessutom. Detta har ju inte varit så kul för henne heller. Inte övriga nära heller. Lite glädjeljus ska verkligen vara på sin plats – för alla parter.

Kramisar på er gulliga

Virrig

Jisses vad virrig jag har varit de senaste dagarna. Glömmer, och vet inte riktigt vad jag säger. Jag är yr och fattar trögt. Knarkapoteket, med starka mofintabletter och ocskarskand, samt sömntabletter har jag lagt undan, trots att det låg en massa nya i apotekspåsen, som jag hämtade ut idag med ny insulinsort samt höjd dos av levaxin, sköldkörtelmedicin.. Har inte tagit något på flera dagar, då smärtan är borta. Behöver inte ta bensopreparat heller. Men sådana medikamenter kan man ju lämna tillbaka till apoteket. Man ska inte slänga dem tydligen.

Var hos läkaren idag. Alla svar från magnetröntgen är inte klara, Men det är en godartad tumör tydligen. Så som det ser ut nu behöver den inte opereras bort, då man helst inte vill operera i levern. Man kollar upp den regelbundet för att se att den inte växer, eller utvecklas till cancer. Så det var ju ett fint besked. Men läkaren hör av sig inom en vecka.

Jag är som sagt väldigt virrig just nu och försöker ta en sak i taget. Detta inlägget skrivs i snigeltakt. Några bokstäver i taget.

När min läkare hämtade mig i rummet, tittade hon undrande på mig.
När vi kom in i rummet, sa hon att hon undrade vad hon skulle möta. Hon trodde att hon skulle fiska upp mig.
– Din novembermånad har inte varit bra.
Det är ketoner, traumaenhet, med ögonbottenblödning, hjärnskakning, fraktur, blindtarmasoperation, besök på rättsmedicin, mm
Förutom har det varit polisutredning, erbjudanden om kontakt med präst, kurator, smt anmälan till socialförvaltning.
Visst jag är mest snurrig just nu. Men hon ansåg att om jag inte var påverkad, så vore det ju fel på mig. Sedan ska jag på ny hjärnröntgen snart, då blödningar i hjärnan kan komma bakifrån huvedet senare, fast man fått fraktur framifrån. Men jag har svårt att åka kollektivt, pga yrsel och förvirring, samt att alla ljud borrar sig in i huvudet.

Det är egentligen fantastiskt med all hjälp jag får, som jag känner mig rätt likgiltig för just nu.
– vi på avdelningen kommer att hjälpa dig med allt du behöver. Typ hemhjälp, via kurator, taxiresor. Kommande rättegång.

När jag kom hem var det bestämt att polis skulle vara hemma och fixa med diverse säkerhetsåtgärder, som jag inte kan gå in på pga just säkerhetsskäl. Den sektionen har ringt mig dagligen under två veckors tid.

Min läkare kollade även såren från blindtarmsoperationen, som såg jättefina ut, samt satte nya grejer på, vad de nu heter.
Hon tyckte även att jag var väldigt smal, vilket jag inte håller med om. Du måste äta mer. Visst, senaste veckorna har jag inte haft någon aptit alls. Kan inte få ner något mer än fil typ. Men jag förklarade mitt rekreationschema med min näringsbombning. Men det dög ju inte. Sockervärdena har ju varit bra. Hon tyckte att jag sköter dem perfekt, för det kan hon se på min mätare. Jag tycker att jag har käkat jättemycket då. Mer kolhydrater och fett, tyckte hon.

Väninnan var över senare så jag gjorde hamburgare, som jag glömde fota, lite folköl till. Men det gick inte att äta. Men den var god enligt henne iallafall.

Nu känns det som det mesta är avklarat. Tänkte ta och vila ut i helgen.

DSC_1824
Efter två veckor är blåtiran mycket bättre, så man kan visa sig utan solglasögon, som en skummis.

DSC_1816
Annat var det på akuten för två veckor sedan.

Tack för era fina omtankar. De betyder mycket, fast man inte kan tro det.

Kramisar

Detta oxå

I onsdags blev jag hämtad av en poliskvinna, då jag skulle undersökas på rättsmedicin, samt att vi skulle till polishuset på förhör.
Kände mig illamående och svag.
Efter det äventyret, gick jag hem till en väninna och drack kaffe. Men kände att jag fick ont i magen och stack hem. Framåt natten tilltog värken rejält, och magen svullnade upp.
Torsdagen blev ju inte bättre, så jag tog en taxi till akuten, där det konstaterades en hög sänka, samt en inflammerad blindtarm. Så jag opererades på torsdagen, samt fick åka hem på fredagen, groggy och en blindtarm fattigare.

Så nu sitter jag med en kopp kaffe och en stark morfintablett i kroppen och skriver. Känner mig rejält flummig och vet inte vad jag ska skriva. Fick utskrivet oxynorm, som jag tar ett par gånger om dagen. Den hjälper, för smärtan kan bli rätt intensiv.

Ja, så det är rätt jämna plågor här hos Mickisen.
På tisdagen ska jag till Sahlgrenska för vidare undersökningar av levergrejen, samt igen på torsdagen. Sedan ska jag även prata med en läkare om sköldkörteldosen, som ska höjas då det konstaterats att även den är för låg.

Men jag tänker varken framåt eller bakåt just nu. En sak i sänder. Annars blir det för mycket tankeverksamhet. Det känns som att jag har hamnat i en konstig dröm som känns verklig, som jag väntar på att få vakna upp ifrån.Det händer så mycket samtidigt, som inte alls hör ihop.
Man känner inte som en bloggprinsessa precis, med dessa inläggen, Inte för att jag är så prinsessig annars heller, ja ni hajar hur jag menar.

Jag kommer att svara på kommentarer vid tidigare inlägg vid senare tillfälle. Så jag är lite mer klar i skallen. Tycker att integrationen med mina läsare är den viktigaste delen i bloggen.Det är som en liten familj.

DSC_1822
Konstig vinkel på bilden, men det runda plåstret sitter på naveln. Magen ser inte så svullen ut i verkligheten, hahah.

Kramisar så länge och på återseende.