Lite från 40 årskalaset.

Problemet var att jag hade fullt upp. Vaknade seg som tusan.

Sedan skulle jag göra snittar. Mitt i allt kom gästerna. Så det blev inte riktigt enligt min planering. Glömde ta bilder. Finns lite iallafall. Sedan finns bilder på folk som inte vill synas här.

dsc_1068

Sesambollar. Oliv i, med fetaost. Smördeg som var rullade i sesamfrön. Väldigt goda, trots bloggosnyggheten… jag blev så stressad i slutet. Men de var naggande goda.

dsc_1067

Höll på med snittar i köket och tänkte servera snyggt. Hann inte. Gästerna var inne i köket och tuggade, hahah. Stinas tips med serranoskinkan gillades. Ni ser att den nästan är slut. Parmesanechipsen rök med en gång. Var inte ens färdig.

Gjorde snittar med laxpate, från disken med rom. Väldigt omtyckt den med. Köpte lite partyprylar dagen före. De där petarna blev lite sådär. Såg okej ut, när jag köpte dem. Men Dolf förklarade att de skulle vecklas ut. Där rök min stilrena bjudning.

Folk drack drinkar och hade trevligt, med ballonger och partyhattar, samt blåspipor.

 

Alkoholfri bål. Cider, med loka cruch. Äppelbitar i. Citronallergiker, nämligendsc_1069

dsc_1070

Pratade i telefon med knytet, min systerdotter som är tre år. Berättade att Anupannu skulle ha kalas. Har köpt ballonger. ”jaa” tyckte hon. ”tårta med” Ja, så jag köpte tårta med.

Syftet med minglet var att träffas ett tag och ha trevligt innan restaurangbesök. Hade bokat bord på Tvåkanten, på avenyn. I mitt tycke den bästa restaurangen i Göteborg. Där vet kockarna vad de sysslar med. Personligen skulle jag vilja påstå att de är något bättre än Sjömagasinet.

Sedan gick jag och Sofia vidare till en fransk restaurang, som jag älskar. Kommer aldrig ihåg namnet. Inredningen är fabulös. Ska fota lite bilder där någon gång. Personalen bär fluga, och har högklassig stil. Finns inga drinklistor. Bartendern blandar, från gång till gång. Man får en lyxkänsla varje gång man är där. Som gäst blir man väldigt omhändertagen.

dsc_1074

Här tar jag och Sofia en härlig drink. Men va tusan säger, jag till henne, den glupska. Jag skulle ju ta en bild..

dsc_1075

Okej, säger hon och lyfter tillbaka den.

Kramisen på er

Att åldras ihop.

Herrejösses. Vi åldras. Skönt om ni frågar mig.

Idag skulle herrskapet äta köttgryta, som herren i huset har tillagat. Vi tänkte ha quinoa till. Men hur länge skall detta koka?

Jag har ett förstoringsglas, som inte hjälpte. Dolf med sina läsglasögon blev inte mycket klokare.

Tänker Mickan och Dolf 90 år.

DSC_1116

kramis

Something special.

Det gick inte att få med på förra inlägget.

Men givetvis ska Sjukhuset få tillbaka sina dyra kläder.

Hittade en lämplig kartong, från min födelsedag. Ska jag sätta dit en rosett?

DSC_1114

DSC_1115

sexy babe. Märket Allingsås.

Obs, inget sponsrat inlägg

kramis

Clownen Beppo. har tappat cirkusmasken.

Känner mig senil fortfarande. Glömmer allt hela tiden. Har inte kunnat duscha ens, förrän nu. så här såg hemmet ut när jag kom hem. Kände mig som en ledsen clown.

Sjukhusets kläder ska ju givetvis lämnas åter. Kom dessutom på att min laddare är kvar på avdelningen. Jag vägrar att gå dit. Till kläderna har jag hittat en lämplig kartong. Fick en jättefin handväska i den. Gillar återanvändning. Dolf har kommit hem, så han lämnar paketet, samt hämtar laddaren.

 

Förrrrbbannad

dsc_1105För någon timme sedan, så blev jag så jävla förbannad på avdelningen, så jag stack hem, under protester.
Nu är jag så arg, så jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Ingen poetisk text. Eventuellt kommer jag radera det sedan.
Det finns olika typer av inneliggande typer på avdelningarna, har jag märkt under alla år. Jag tillhör den förstående, snälla. Den som tolererar allt. Trots att jag är gul och blå av alla dropp och stickande, så får nybörjarna öva på mig. Hon säger ju inget.. Jag är den tålamodige. Förlåter misstag. klagar aldrig.

Hur blir man bemött då?
Inte med respekt kan jag lova.

Har legat på intensivavdelningen ett dygn, samt medicinsk intensivavdelning därefter. Mycket kompetent personal. Inga misstag.

Sedan hamnar jag på diabetesavdelningen, som även är en medicinsk avdelning. Tempot är lugnt. Mycket lugnt.. Så jävla lugnt att man inte ens giter kolla blodsocker innan matvagnen kommer. sedan kollar man just när man ska äta. Trots att man har höga världen,ger man insulin långt efter. Man tar insulin före måltid. I synnerhet om man har höga världen. Jag har en extrem känslighet för att bilda ketoner. Sjuksköterskorna som ansvarar för insulinet har kommit med sprutan en halvtimme till fyrtio minuter efter måltid. Detta har skett i stort sett hela veckan. I söndags, behandlades jag i ett helt dygn på intensiven, för en dödlig ketoacidos.
Detta innebär att jag har haft onödigt höga världen. jag var rätt snurrig när jag kom dit. Då sket de i att ge mig insulin en gång. Eller glömde. Så kom de efter jättelång tid. Oj, vi missade. Hade inte heller märkt i min förvirring sa jag. Då säger de att jag skulle ju sagt till. Jag kunde inte gå, samt var helt groggy i huvudet.

Pratade med läkare, om prover som jag vill ta. Nämligen b12. Har nämligen haft stickningar, samt kramper i kroppen ett tag. Vi bestämde att vi skulle ta årsproverna samtidigt. Eftersom jag misstänker urinvägsinfektion, så skulle vi ta detta med. Urinvägsinfektion höjer sockerläget. Har fått ta panodil i veckan pga magont.
Under flera dagars tid har jag fått påminna sköterskorna om proverna. Dagsköterskan hänvisar, till kvällsköterskan. Kvällsköterskan hänvisar till nattsköterskan. Nattsköterskan hänvisar till dagsköterskan. I morse sa en att proverna togs igår morse kl sex. Det är ingen som har tagit blodprover sa jag.
Dessutom har jag sagt till om att min larmklocka vid sängen inte fungerar. Tre nätter i rad. Då går man bara därifrån. Den funkar sa en. sedan när vi testade, så funkar den inte. Nej den funkar inte säger de. Flera har konstaterat detta. Men oj, oj. Det glöms. Det kan ju nästa ta. Igår kväll sa jag till igen. Hade dessutom lågt socker. Då sa aktuell sjuksköterska att jag kunde ringa på granntantens klocka. Dessutom så sa hon att jag även kunde larma om tanten behövde hjälp.

Vid ett tillfälle hade jag jättelågt värde. Larmknappen funkade inte. Jag gick ut i korridoren och sa att det är lågt. De var upptagna, så jag gick in och satte mig på sängen och väntade. Ingen kom. Gick ut igen. Då går de bort i korridoren till fikarummet, personalrummet. Fick be en receptionist om hjälp. Då kom en person med blodsockerapparat och socker.

I morse kom det in en undersköterska som har en fruktansvärd attityd, i i rummen. här luktar illa skrek hon. Mannen mittemot har blöja. Hon skrik på honom att han skulle upp. Han luktade kiss. Sedan skrek hon att han hade kiss i sängen. Jag var svintrött. Vände mig lite i sängen och kände mig lite fisnödig. Tänkte lägga en lieten smygare. men det kom en liten prutt. Inte hög alls. Fattade inte ens att hon hörde den där mittemot rummet. jaha. så fiser man med skrek hon.

Vid fyratiden idag så tog man socker på mig. Högt. I vanlig ordning kommer sköterskan och ska ge mig insulin i efterskott. Sitter och pratar med en äldre dam. Jag förklarade min upplevelse för henne. Vi var i precis samförstånd. Sjuksköterskan dyker äntligen upp.
Jag frågar återigen om när de ska ta mina prov. Och varför man ljuger om att de har tagits. Jag ska gå och kolla säger hon. Efter lång tid kommer hon tillbaka till mig och tanten. Det finns inga prov som ska tas, säger hon. Du får ta upp det med någon annan. Så ler hon sådär äckligt.

Jaha, säger jag med ett ickeleende, utan dess like. Det finns ingen anledning för mig att vara kvar här mer. Jag sticker fan hem. Jag har kommit hit utan någonting. Har inget insulin, ingen sockermätare, och har ingen kontroll över min sjukdom. Jag reser mig upp och säger att jag måste därifrån NU! Jag måste ut och ta ett bloss, varpå tanten tar tag i mig och håller om mig. Hon säger att tänk lite . de kommer att skylla på dig. Samtidigt står sköterskan och gapar. Du kan ju inte sticka. Du kan ju få en apparat av din diabetesköterska. de kanske kan ta dina prov imorgon. Jag har sagt till 15 gånger nu. snällt. Tror inte det va..

Hjärnan är skadad för tillfället. Det kan ta lite tid. Men det repar sig. Inte det jag skriver, utan sättet att uttrycka sig. Tankarna är klara. Tal och skrift blir lite rubbat. Men det går över sa läkaren.

Jag är så satans förbannad, så jag går in i mitt rum. Tar min lilla påse, med poppcorn och tidningar, och går därifrån. Nu går jag snabbt igen. Hon går efter mig och skriker på sitt fittevis. DU FÅR INTE TA MED DIG SJUKHUSKLÄDERNA..

Tog bussen hem, som en förrymd patient. Nu kan jag kolla mina välden, ta insulin, och vila..

Läser ni i tidningarna att diabetersavdelningen har gjort ekonomisk förlust pga avsaknade kläder, så vet ni…

kramisar

Lilla dårhuset.

Imorgon får jag åka hem.  Äntligen.

Kvinnan bredvid mig har hållit låda ordentligt. Hon kallar mig Håkan. Hon pratar nonstop.  Hon tycker att jag är stygg.  Håkan,  du är sjuk i huvudet.  Håkan,  ska vi hämta bilnycklarna? Svara mig Håkan. Hjälp mig Håkan. Hela jävla natten. Personalen förklarar att jag är en tjej.  Nejdå säger hon.  Han har bara ändrat utseende.  HÅÅÅKAAAN.

Mannen mittemot är gammal,  men klar i huvudet.  Han tar bort sin blöja på kvällen,  ställer sig framför min säng.  Nattltröja  utan Något nertill.  Men det är ju ganska naturligt. Eller hur?

DSC_1089.JPG

Kramisen