Detta oxå

I onsdags blev jag hämtad av en poliskvinna, då jag skulle undersökas på rättsmedicin, samt att vi skulle till polishuset på förhör.
Kände mig illamående och svag.
Efter det äventyret, gick jag hem till en väninna och drack kaffe. Men kände att jag fick ont i magen och stack hem. Framåt natten tilltog värken rejält, och magen svullnade upp.
Torsdagen blev ju inte bättre, så jag tog en taxi till akuten, där det konstaterades en hög sänka, samt en inflammerad blindtarm. Så jag opererades på torsdagen, samt fick åka hem på fredagen, groggy och en blindtarm fattigare.

Så nu sitter jag med en kopp kaffe och en stark morfintablett i kroppen och skriver. Känner mig rejält flummig och vet inte vad jag ska skriva. Fick utskrivet oxynorm, som jag tar ett par gånger om dagen. Den hjälper, för smärtan kan bli rätt intensiv.

Ja, så det är rätt jämna plågor här hos Mickisen.
På tisdagen ska jag till Sahlgrenska för vidare undersökningar av levergrejen, samt igen på torsdagen. Sedan ska jag även prata med en läkare om sköldkörteldosen, som ska höjas då det konstaterats att även den är för låg.

Men jag tänker varken framåt eller bakåt just nu. En sak i sänder. Annars blir det för mycket tankeverksamhet. Det känns som att jag har hamnat i en konstig dröm som känns verklig, som jag väntar på att få vakna upp ifrån.Det händer så mycket samtidigt, som inte alls hör ihop.
Man känner inte som en bloggprinsessa precis, med dessa inläggen, Inte för att jag är så prinsessig annars heller, ja ni hajar hur jag menar.

Jag kommer att svara på kommentarer vid tidigare inlägg vid senare tillfälle. Så jag är lite mer klar i skallen. Tycker att integrationen med mina läsare är den viktigaste delen i bloggen.Det är som en liten familj.

DSC_1822
Konstig vinkel på bilden, men det runda plåstret sitter på naveln. Magen ser inte så svullen ut i verkligheten, hahah.

Kramisar så länge och på återseende.

Annonser

Misshandel och tumör. varning för stark bild

Ja, jösses.
Vet inte riktigt hur jag ska börja. Har precis kommit från sjukhuset då jag har varit inlagd i två dagar. Full med morfin, samt lugnande mediciner.

Jag åkte in för en misshandel, där sklettet under ögat är spräckt. Har fått ligga inne på traumaenheten. Kommer skriva om det senare när jag orkar.

Men samtidigt, frågade jag om resultatet från min leverböld. Min läkare från medicinen kom genast dit och förklarade att man hittat en tumör som skall vidareutredas inom närmaste dagarna. Men jag är åter hemma, då de inte behöver behandla skallskadan efter misshandeln just nu. Hemma med ett mindre knarkapotek.
Synen verkar har klarat sig. Ganska svullet ännu, men det verkar bra

DSC_1821

kramis

De hittade något vid ultraljudsundersökningen.

Som jag har berättat förut har hälsan verkligen inte varit på topp.
Jag har försökt med allt, men det blir bara värre.
De har sänkt min hypothyreosmedicin kraftigt, så jag misstänker att det det är det som spökar.Man blir utmattad, frusen, torr, samt helt orkeslös. Jag sover nästan dygnet runt just nu. Vaknar och läser bloggar, deltar ibland, sover och äter. Orkar inte gå ut.

I fredags var jag på ultraljudsundersökning, av buken.
Undersökningen i sig är helt smärtfri. Jag låg på en brits, där läkaren undersökte med en stav och en massa klet. Kände själv bara trötthet, och väntade tills det skulle vara färdigt.
Efter ett tag avbröt han, för att hämta en kollega.
– ser du den där?
-jo.
De kollade runt med staven, samtidigt som de kollade på skärmen. Sedan gick de ut. Tillbaks med en tredje kollega.De behövde även lägga till kontrast.
Sedan togs det extra bilder, medan samtalet hölls igång.
-Däär , bra klick klick. Fotoljud.
-Du ser att den är rund.

Kände bara en instinktiv tanke, SLÄPP UT MIG! Jag började känna mig jävligt obekväm där och då. Från att kommit in för ett rutinbesök, så hittar de en knöl i min lever. En massa tankar rör sig i mitt huvud. Jag fattar inte. Vad händer.
Nu har de tagit en massa bilder som ska analyseras, och jag väntar. Jag vet inte alls vad som ska hända.

kramis så länge.

Knytet in aktion.

Ni som följt mig länge vet att jag avgudar mina systerdöttrer. Det fattas dessutom ett y på mitt tangentbord. Får lixom trycka in med fingret i ett hål varje gång. Den försvann under mystiska omständigheter när hon hade suttit vid datorn, och kollat sina grejer. sagotecknat och sånt.

1425821891593
Knytet då…

PART_1509032917065_2
Knytet idag.Fyra år och städar själv. Hon har i och för sig fixat och haft si under dessa ”alla år, hahah”

Tänk vad fort det går med de små knyterna. De är ju två idag, och lika älskade.

Tänkte lite på förra inlägget, då Stina kommenterade. Det gick rakt in i hjärtat. Det är så enkelt med kärleken till djur.
Men även till dessa minimänniskor. Livet är jobbigt ibland, men det oförstörda kan väcka andra tankar till liv. Livsglädje i dess oförstörda form.
Det är ju så enkelt.

kramisar

Mitt hjärta.

Visst är hon go, min Beatrice, som jag döpt till henne.
Men jag kallar henne mest Bessi. Eller Bea.

Alltid är hon på G.

DSC_1559

Finisen, hahah.

kramisar

Cool-cat

Njjaaae. Inte just nu.
Jäklar vilken infulensa Dolf har smittat mig med. Jag i min tur har smittat ner Christelzon. Fort gick det med.
Tänker på allt nyttigt som jag häver i mig, som borde hålla en motståndskraftig. Men icke.
Kreativiteten sprudlar ju inte direkt.

Men hur som helst, så läser jag mycket, samt skriver på en surrealistisk berättelse. Jätteroligt, då jag inte vet hur den tar form. Den är nyckfull, precis som jag. Den lever och tar sig i olika uttryck.
Den är en spännande monolog, fast det finns en annan part.
Har målat upp en bild, som illustrerar berättelsen. Nämligen ett eget slott, som befinner sig på en kulle. Ett smalt slott, med enbart ett litet fönster, och dörr. En väg ut.
ADJÖ SLOTTET, heter den. En märklig historia om att lämna sitt slott, men ändå vilja vara kvar.
Den är så märklig så att jag skrattar åt mig själv ibland. Ibland får jag insikter. Speciellt när den oväntade besökaren gästar slottet. Den oväntade vännen , eller är denne en antagonist?

Många spelar tv-spel. Jag gör som jag alltid har gjort. Jag köper ett block.

Jag skulle köpa ett kollegeblock igen.
Det var en sådan där dag, då man är slow-cat. Människan framför mig vid paketutlämningen, kanske kände likadant. Hur som helst har de bara block där.
Genast när jag såg människan insåg jag att detta kommer att bli ett problem. Hahah. Ursäkta mitt humör ibland.
– Jag vill ha ett collegieblock säger jag. Nästan övertydligt. Linjerat.
Hon går in i paketrummet för att hämta ett tio, eller femtonpack. Räknade inte.
– Nä, jag vill ha ETT block.
Hon sticker iväg och kommer tillbaks med ett blad. ETT BLAD.
Men då får jag istället lite problem att hålla mungiporna i schack.
– ett block.
Du får följa med mig, säger hon. Vid blocken bakom disken tar hon fram ett linjerat block, som kostar 15 kr. Lyfter upp det och frågar om det blir bra.
-Jättebra.

DSC_1796
Passar ju mig, eller?

Det underliga med mina anekdoter är att folk ibland misstror. Folk har skrivit det genom andra bloggar, att mickandialog simulerar anekdoter.
Konsekvensen av det blir ju att man inte vill skriva om vare sig ev rättegångar, hot eller något så simpelt som plumpna vardagsbetraktelser, till slut. Det är till och med så att jag värderar min egen trovärdighet innan jag lägger ut det.

Men hur som helst önskar jag er allt gott, så länge
kramis