Förrrrbbannad

dsc_1105För någon timme sedan, så blev jag så jävla förbannad på avdelningen, så jag stack hem, under protester.
Nu är jag så arg, så jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Ingen poetisk text. Eventuellt kommer jag radera det sedan.
Det finns olika typer av inneliggande typer på avdelningarna, har jag märkt under alla år. Jag tillhör den förstående, snälla. Den som tolererar allt. Trots att jag är gul och blå av alla dropp och stickande, så får nybörjarna öva på mig. Hon säger ju inget.. Jag är den tålamodige. Förlåter misstag. klagar aldrig.

Hur blir man bemött då?
Inte med respekt kan jag lova.

Har legat på intensivavdelningen ett dygn, samt medicinsk intensivavdelning därefter. Mycket kompetent personal. Inga misstag.

Sedan hamnar jag på diabetesavdelningen, som även är en medicinsk avdelning. Tempot är lugnt. Mycket lugnt.. Så jävla lugnt att man inte ens giter kolla blodsocker innan matvagnen kommer. sedan kollar man just när man ska äta. Trots att man har höga världen,ger man insulin långt efter. Man tar insulin före måltid. I synnerhet om man har höga världen. Jag har en extrem känslighet för att bilda ketoner. Sjuksköterskorna som ansvarar för insulinet har kommit med sprutan en halvtimme till fyrtio minuter efter måltid. Detta har skett i stort sett hela veckan. I söndags, behandlades jag i ett helt dygn på intensiven, för en dödlig ketoacidos.
Detta innebär att jag har haft onödigt höga världen. jag var rätt snurrig när jag kom dit. Då sket de i att ge mig insulin en gång. Eller glömde. Så kom de efter jättelång tid. Oj, vi missade. Hade inte heller märkt i min förvirring sa jag. Då säger de att jag skulle ju sagt till. Jag kunde inte gå, samt var helt groggy i huvudet.

Pratade med läkare, om prover som jag vill ta. Nämligen b12. Har nämligen haft stickningar, samt kramper i kroppen ett tag. Vi bestämde att vi skulle ta årsproverna samtidigt. Eftersom jag misstänker urinvägsinfektion, så skulle vi ta detta med. Urinvägsinfektion höjer sockerläget. Har fått ta panodil i veckan pga magont.
Under flera dagars tid har jag fått påminna sköterskorna om proverna. Dagsköterskan hänvisar, till kvällsköterskan. Kvällsköterskan hänvisar till nattsköterskan. Nattsköterskan hänvisar till dagsköterskan. I morse sa en att proverna togs igår morse kl sex. Det är ingen som har tagit blodprover sa jag.
Dessutom har jag sagt till om att min larmklocka vid sängen inte fungerar. Tre nätter i rad. Då går man bara därifrån. Den funkar sa en. sedan när vi testade, så funkar den inte. Nej den funkar inte säger de. Flera har konstaterat detta. Men oj, oj. Det glöms. Det kan ju nästa ta. Igår kväll sa jag till igen. Hade dessutom lågt socker. Då sa aktuell sjuksköterska att jag kunde ringa på granntantens klocka. Dessutom så sa hon att jag även kunde larma om tanten behövde hjälp.

Vid ett tillfälle hade jag jättelågt värde. Larmknappen funkade inte. Jag gick ut i korridoren och sa att det är lågt. De var upptagna, så jag gick in och satte mig på sängen och väntade. Ingen kom. Gick ut igen. Då går de bort i korridoren till fikarummet, personalrummet. Fick be en receptionist om hjälp. Då kom en person med blodsockerapparat och socker.

I morse kom det in en undersköterska som har en fruktansvärd attityd, i i rummen. här luktar illa skrek hon. Mannen mittemot har blöja. Hon skrik på honom att han skulle upp. Han luktade kiss. Sedan skrek hon att han hade kiss i sängen. Jag var svintrött. Vände mig lite i sängen och kände mig lite fisnödig. Tänkte lägga en lieten smygare. men det kom en liten prutt. Inte hög alls. Fattade inte ens att hon hörde den där mittemot rummet. jaha. så fiser man med skrek hon.

Vid fyratiden idag så tog man socker på mig. Högt. I vanlig ordning kommer sköterskan och ska ge mig insulin i efterskott. Sitter och pratar med en äldre dam. Jag förklarade min upplevelse för henne. Vi var i precis samförstånd. Sjuksköterskan dyker äntligen upp.
Jag frågar återigen om när de ska ta mina prov. Och varför man ljuger om att de har tagits. Jag ska gå och kolla säger hon. Efter lång tid kommer hon tillbaka till mig och tanten. Det finns inga prov som ska tas, säger hon. Du får ta upp det med någon annan. Så ler hon sådär äckligt.

Jaha, säger jag med ett ickeleende, utan dess like. Det finns ingen anledning för mig att vara kvar här mer. Jag sticker fan hem. Jag har kommit hit utan någonting. Har inget insulin, ingen sockermätare, och har ingen kontroll över min sjukdom. Jag reser mig upp och säger att jag måste därifrån NU! Jag måste ut och ta ett bloss, varpå tanten tar tag i mig och håller om mig. Hon säger att tänk lite . de kommer att skylla på dig. Samtidigt står sköterskan och gapar. Du kan ju inte sticka. Du kan ju få en apparat av din diabetesköterska. de kanske kan ta dina prov imorgon. Jag har sagt till 15 gånger nu. snällt. Tror inte det va..

Hjärnan är skadad för tillfället. Det kan ta lite tid. Men det repar sig. Inte det jag skriver, utan sättet att uttrycka sig. Tankarna är klara. Tal och skrift blir lite rubbat. Men det går över sa läkaren.

Jag är så satans förbannad, så jag går in i mitt rum. Tar min lilla påse, med poppcorn och tidningar, och går därifrån. Nu går jag snabbt igen. Hon går efter mig och skriker på sitt fittevis. DU FÅR INTE TA MED DIG SJUKHUSKLÄDERNA..

Tog bussen hem, som en förrymd patient. Nu kan jag kolla mina välden, ta insulin, och vila..

Läser ni i tidningarna att diabetersavdelningen har gjort ekonomisk förlust pga avsaknade kläder, så vet ni…

kramisar

Advertisements

17 thoughts on “Förrrrbbannad

  1. DU MICKAN, du SKA spara detta inlägget och visa för klinikchefen som ansvarar för diabetesavdelningen. Som du beskriver det ska det inte gå till ! Även om personalen är stressad mm så ska de inte ljuga och komma med kommenterar etc. Ni ligger ju inte där för att det är ett jävla nöje eller ?! Du kan boka en telefontid med klinikchefen när allt lugnat sig, men först och främst ska du se till att dina prover blir tagna, ex B12-brist kan bli väldigt tråkiga neurologiska följder om det inte behandlas. Som du har behandlats denna gången är INTE ok. Du kan ju lämna tillbaka sjukhuskläderna tvättade och fina när du mår bra igen :P, samtidigt kan du åberopa ersättning för sveda och värk med tanke på uppförandet hos personalen. Grrrr. Vila dig och se till att du får ordning på dina värden igen, ta det lugnt, det är viktigt. KRAM

    • Jag pratade in i min psykologs svarare inatt. Hon arbetar på diabetesmotagningen. Vi har kontakt då och då. Ingen terapi, utan när jag behöver stöd. Hon är som en spindel i nätet. Fixar allt. Vi pratade i en timme i telefon i morse. Jag berättade allt. Precis som du skrev så sa hon att jag skulle notera allt. Hon fixade provtagning. Samt att hon skulle vidarebefodra allt. Detta ska ju fram sa hon.
      Sedan ringde ansvarig läkare. Han är inte kopplad till avdelningen där jag var inlagd. Men han är ansvarig för mig, så han blev inkallad. Han blev lika upprörd som psykologen. Han har den makten på sjukhuset. Han tyckte att jag gjorde rätt som stack.
      Han kommer att kontakta avdelningschefen, för ett möte. Larmklockan blev han extra arg för. Så han ringde omgående för det.
      Avdelningen är nybildad, trots att jag legat där i många års tid. Men sådana felaktigheter, tolererar inte han.
      Ska ta prover på torsdag. Lämna kläderna till sköterskan sa han.
      Diabetesteamet på avdelningen är starka. Inte där jag låg inne. Helt fantastiska. Vilken backup.
      Han visste inte att jag hade kontaktat psykologen, när han ringde. Men han sa att det var bra gjort. Han ringde för att höra att jag mådde bra.
      kramis fina Stinavännen

      • Skönt att läsa du fått bra hjälp med prover o de kommer att reda ut det till dig. Man kan ju inte tåla vad som helst! Vila dig o ta hand om dig. Stor kramis

  2. Du ska absolut inte radera . Skicka det vidare till någon ansvarig . Människor som är sååå dåliga och slarviga på sitt jobb ska inte jobba med människor. Jobbar själv med barn , har haft några katastrofala kollegor som definitivt valt fel yrke. Det är trögt att få cheferna att göra något. MEN jag upplever att om föräldrar/patienter klagar så biter det mer än om kollegor gör det . Jag hoppas du orkar strida vidare med detta när du mår bättre. Dom är inte värda att ha ett jobb. Krya på dig och strid när du mår bättre. Kram

    • Nu behöver jag inte strida. Har ett starkt team bakom mig. Hemskt tacksam.
      Förstår dig. Du är anställd. Föräldrar, anhöriga får en helt annan dignitet. Jag vet.
      Som arbetskamrat blir det nog svårt. Säga ifrån till chef, så blir man utsatt på ett annat sätt. Har själv hört i korridorerna hur personalen snackar skit om varandra. Hela tiden. Typ de flesta avdelningar. Typiskt kvinnoyrken.
      Håller med dig. Vissa ska inte arbeta med människor, stora som små.
      Det är förvånansvärt när folk väljer människoyrken, utan att sakna empati, artighet, eller någon slags förmåga till social kompetens. Varför lixom?
      Tror nog att du passar för ditt jobb. Man märker att du är klok, samt att du har en stor portion empati.
      Kramis blomman

  3. För det första, grattis på födelsedagen! För det andra, beklagar att du blev så sjuk, vad hemskt. För det tredje, du kanske skulle visa blogginlägget till den ansvariga på avdelningen (om de nu har en sådan…)vidrig läsning.

    • Tack för gratulationen.
      Det var verkligen ingen höjdare att bli så sjuk.
      Den ansvariga läkaren, som kom dit från en annan avdelning, ringde mig efteråt. Han tyckte att jag gjorde helt rätt i som stack. Han såg allvarligt på situationen, och har kontaktat avdelningschefen. Så jag som patient, känner mig rätt behandlad, och slipper ta konflikter, som jag faktiskt inte orkar med, av naturliga skäl. Han tyckte att det var bra att detta kom fram. många vågar inte säga ifrån. Avdelningen är nybildad, men behöver förbättra vissa rutiner, så sådana här incidenter inte upprepas.
      kramisen

  4. Och oj vad hemskt med sjukhuskläderna. Vilken ekonomisk förlust mitt i alltihopa. Visst är de snygga😀men kanske inte riktigt så attraktiva som sjuksköterskan verkar tro…

  5. Nu fick jag en liten chock när jag läste det här. Dels för att jag blev påmind om vad det är du tampas med. Kan inte för mitt liv begripa hur man orkar????
    Dels en reaktion över sköterskans beteende som är helt oacceptabelt. Det var så att även jag stängde cen gapande munnen och bet ihop i ilska.
    Men sedan blev jag glad att läsa om din ilska. Att du den snälla satte ner foten, ordentligt.
    Man ska verkligen inte tåla vad som helst, även om jag förstår att det måste finnas lite ork för att stå upp för sig. Men den fick du ju här till slut, och det jublar jag över 😀

    Hoppas att du slipper uppleva något liknande igen.

    Natti natti för denna gång.

  6. På något märkligt vis, så vänjer man sig. Jag upplever mig som en positiv, och glad person. Så beskriver andra mig som med. Tjatar inte om sjukdomar och så.
    Men det finns en gräns även för mig. Här argumenterar man, med mjuka ord, hårda argument. Blir överkörd.
    Då jävlar kom finnepinnehumöret. Hårda argument, hårda ord. Satan i gatan.
    Men, men. Folk kan bli paffa när Mickan tar ton. Syrran skrattar. Folk vet inte….
    kramisen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s